En radioutsändning 1927
Det här är såvitt vi vet första gången som radiolyssnarna kunde höra Skandiaorgeln. Bild och text kommer från tidskriften "Radiolyssnaren".
Foto Radiolyssnaren 1927
Musikdirektör J. Malm vid Skandias konsertorgel, som lyssnarna få höra lördagen den 2 juli 1927
I tidningen kunde man läsa:
Skandiabiografens konsertorgel, ett Wurlitzer ”Unit Grand Orchestra”-instrument, kan ej kallas för en orgel i egentlig mening, ehuru väl det i allo fyller en orgels uppgifter. Det är snarare en enmansorkester, ett instrument med vilket man vid klaviaturen kan åstadkomma samma musikaliska effekter som en symfoniorkester på femtio man. Med detta instrument kan en skicklig musiker utföra soli på varje sådant instrument, som ingår i stor orkester såsom trumpet, violin, cello, flöjt, klarinett, slagverk av olika slag etc. Dessutom kan man frambringa en mängd andra effekter, vilka speciellt komma till användning under beledsagning av filmbilder, fågelsång, vissling, kyrkklockor, ett i gång varande järnvägståg, havsbrus o.s.v. samt bättre än något annat instrument efterlikna ”Vox Humana”, skratt, gråt, djurläten m. m. Spelbordet har tvenne manual- samt pedalsystem samt dessutom ett fyrtiotal i halvcirkel ovanför klaviaturen placerade tangenter, eller som engelska facktermen lyder: ”tabs”, vilka den spelande använder sig av då några särskilda effekter skola åstadkommas.
Ovanstående är en ganska bra beskrivning av Skandiaorgeln även om det i vissa stycken överdrivs (orkester på femtio man!) Musiken som framfördes den 2 juli 1927 var enligt tidskriften:
1. Intermezzo ur operan Cavalleria Rusticana (Mascagni)
2. Evening Song (Easthope Martin) Not: Titeln på melodin är förmodligen "Evensong"
3. Vårsång (Mendelsohn)
4. Dreaming The Waltz Away (Paul Whiteman)
5. Black Bottom (John Malm)
6. Refränger av populära melodier
John Malms komposition Black Bottom finns utgiven på noter.
I tidningen kunde man läsa:
Skandiabiografens konsertorgel, ett Wurlitzer ”Unit Grand Orchestra”-instrument, kan ej kallas för en orgel i egentlig mening, ehuru väl det i allo fyller en orgels uppgifter. Det är snarare en enmansorkester, ett instrument med vilket man vid klaviaturen kan åstadkomma samma musikaliska effekter som en symfoniorkester på femtio man. Med detta instrument kan en skicklig musiker utföra soli på varje sådant instrument, som ingår i stor orkester såsom trumpet, violin, cello, flöjt, klarinett, slagverk av olika slag etc. Dessutom kan man frambringa en mängd andra effekter, vilka speciellt komma till användning under beledsagning av filmbilder, fågelsång, vissling, kyrkklockor, ett i gång varande järnvägståg, havsbrus o.s.v. samt bättre än något annat instrument efterlikna ”Vox Humana”, skratt, gråt, djurläten m. m. Spelbordet har tvenne manual- samt pedalsystem samt dessutom ett fyrtiotal i halvcirkel ovanför klaviaturen placerade tangenter, eller som engelska facktermen lyder: ”tabs”, vilka den spelande använder sig av då några särskilda effekter skola åstadkommas.
Ovanstående är en ganska bra beskrivning av Skandiaorgeln även om det i vissa stycken överdrivs (orkester på femtio man!) Musiken som framfördes den 2 juli 1927 var enligt tidskriften:
1. Intermezzo ur operan Cavalleria Rusticana (Mascagni)
2. Evening Song (Easthope Martin) Not: Titeln på melodin är förmodligen "Evensong"
3. Vårsång (Mendelsohn)
4. Dreaming The Waltz Away (Paul Whiteman)
5. Black Bottom (John Malm)
6. Refränger av populära melodier
John Malms komposition Black Bottom finns utgiven på noter.
